Lev, ha kul, skratta. Det var allt. Det var allt jag fick. Jag blev egentligen inte förvånad. Hur ska man kunna förvänta sig mer från någon som aldrig levererat tidigare? Men jag blev ledsen. Jag släppte allt direkt innanför dörren, satte mig bredvid och grät. Det fanns en liten öppning, en liten chans och den var inte heller viktig. Det fanns inte att förklara. Det fanns inte att säga ett litet ord. Det fanns ingenting. Känslan av att vara betydelselös har jag varit bekant med, men det här, det här hade flera kilometers distans. Till och med betongklumpen i bröstet kände ensamhet. Du skulle ha sagt nåt.

Det är märkligt, men sedan du försvann har bara fantastiska saker hänt. Det senaste är att jag får jobba utomlands i tre veckor till. Jag ska vara glad. Jag försöker vara glad. Men när det händer någonting bra, känner jag en starkt längtan av att vilja ringa. Jag vill berätta, dela. Jag vill kramas. Jag vill känna din lukt i mina näsborrar. Så, aj. Bara väldigt, väldigt mycket aj.

Det sägs att tiden läker alla sår, men tiden springer inte ens. Den är inte snabbare än en snigel. Jag vill att det tar slut. Jag vill inte vara trasig. Jag vill inte vara den, vars soffa alltid kommer att kännas tom. Jag vill inte komma ihåg varför. Varför gör mig arg. För varför, varför var det tvunget att bli såhär? Jag är inte dum. Jag ser och jag borde sett tidigare. Det finns en värld utan dig också, jag är bara inte säker att jag vill leva i den resten av mitt liv. Men det finns inget annat. Jag har inget val. Det finns gränser för dumhet.

 

Micke

9 oktober 2012 13:33

Låter som det är dags att släppa och verkligen gå vidare.Verkar som det vore bästa medicinen för att du ska kunna leva livet igen på riktigt.

Sandra

9 oktober 2012 14:16

Om det vore så lätt Micke.

 

Micke

9 oktober 2012 16:25

Förstår att det inte är lätt.Det kommer att komma en dag då du ser tillbaka på detta och undrar varför du inte släppte taget tidigare.Framtiden är ljus... det gäller bara att släppa taget om mörkret för att komma dit,vilket iofs inte är så lätt alla gånger,men då du gjort det så kommer du känna ny glädje.

Sandra

10 oktober 2012 00:08

Micke, jag vet att du menar väl. Men det är mer komplicerat än så. Det finns till och med saker som jag inte kan påverka. Saker som kommer att göra den här processen lång. Du har ju läst allt jag skrivit. Allt finns där. Vissa texter är inte bara texter.

 

Micke

10 oktober 2012 17:25

Kan inget annat göra än önska dig lycka till med det du går igenom.Vet inte riktgt vad jag ska säga så det är dom enda orden jag får fram.

// Micke

Sandra

10 oktober 2012 19:18

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...