Julen närmar sig. Och det regnar lika mycket ute, som det gör inuti mig. Jag börjar må kasst. Riktigt kasst. Första julen utan min familj. Fick jag välja, skulle jag stanna under täcket hela veckan. Och veckan har inte ens börjat. Vid närmare eftertanke blir nog resten av året bättre. Med en Big Carl och tusen liter vin. Eller något annat som får känslor att stå stilla. 

 

Soulie

21 december 2014 23:00

Ja, det suger att inte fira hemma. Jag hoppas dagen går foooooooort. Och i värsta fall har du ju en Marcus, Avatar, Mollebus och ledig soffa i Ullared om du inte vill vara själv efter jobbet :) LOVE LOVE LOVE ♡♡♡

http://helenaparkeborn.blogg.se

Sandra

22 december 2014 16:58

Haha jag ska inte göra Marcus så illa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...