Nu var det längesedan igen, men tre veckor i ett regnigt Spanien gör sitt. Det är som ruskigt att behöva skriva om regndroppar dag ut och dag in. Kanske blev det bra, när det regnade utanför mitt hjärta och utanför mitt sinne. Men innan jag for, gjorde jag ett val. Tiden med regninga dagar vart svår. Med saknad. Med längtan. Och sen, tjugotre dagar senare, kom jag hem till en lång kram och glansiga men kärleksfulla ögon.

Jag är på ett bra ställe. Jag är i form. Jag är stark eller jag känner mig stark. Hur blev det så, när svag från en annan mun, tydligen var mer passande? Jag vet vad jag förtjänar. Jag vet vad jag är värd. Jag vet skillnad på rätt och fel. Jag vet att jag inte behöver, men jag vill. Jag vet att jag har mig. Jag har kärlek i mig, utan andra. Jag har kärlek i mig, med andra. Det var kärleken i mig själv, som jag hittade och behöll. Det var också den, som gjorde mitt val. Jag vet inte hur det slutar. Jag bara vet att jag tvungen, men inte för någon annans skull än min. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...