Om du och jag går bredvid varandra en dag. Om du och jag, vän och vän, vandrar genom ett snötäckt landskap. Om vi skulle gå med varandra en stund på vad som under sommaren är en grusväg, skulle våra blickar vara riktade mot vattnet som frusit. Jag skulle önska att dess ljud skulle förgylla vår korta stund tillsammans. Ljudet skulle ge mig ett förberedande lugn.

Om du och jag går bredvid varandra en dag, skulle vi prata. Vi skulle skratta. Vi skulle inte märka att tiden gick, att den lämnar oss tillsammans med minnet. Jag skulle vilja redan då, men inte veta om jag vågar. Bara vara säker på att jag skulle lyssna på dig.

Om du och jag går bredvid varandra en dag, är det inte bestämt på en sekund. Men när vi går på de mjuka flingorna skulle mina tankar leva ett eget liv. De skulle snurra av tidigare känslomässiga törnar, för att hamna vid en undran. En undran om du är verklig för mig eller om du bara står vid min sida och låtsas. Om du skulle vara den som inte bär en hemlighet med förseglad mun.

Om du och jag går bredvid varandra en dag, skulle jag mot slutet osäkert ta din hand. Med tårfyllda ögon skulle jag fråga "stannar du hos mig?" för att neka mina tankars undran att fortsätta gro. Jag skulle veta att jag inte kan göra ditt val, men jag skulle önska att din hand kramade min i ett lita på mig. Där på vägen skulle jag höja mitt huvud som en docka i ett spel och mumla ännu en fråga. Har jag förlorat igen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...