Bläddrar. Bläddrar lite till. Alternativ - klick. Radera - klick. Med ett litet knapptryck, med en lite tyngre fingertopp, kan allt du tidigare trott på försvinna. Händelser. Ord. Känslor. Som om de aldrig existerat. Som om de aldrig haft någon betydelse.
Meddelanden som var glömda, fast mer gömda. Gömda från ett sårat inre. Skapad av en hinna, för att minska ett droppande saltvatten. Minnen från en tid, där tanken förlorade sin makt. En tid där det sunda förnuftet, halkat bortom förståndet. En storhetstid för känslan, spritt språngande naken. Utan hänsyn.
Det tappades mellan fingrarna. Struntades i behöver-göras-nu-gärna-igår-helst-veckan-före. Det marscherades fram för någon, som under en tid, var värd besväret. Sånt att inte lyssna till, togs emot. Hora. Slampa. Slyna. Hårda ord mot en redan bräcklig fasad. När det snälla och det mindre snälla fick ett slut, fanns ett tomt skal svårt att fylla. Vänligt var inte hanterbart. Fantastiskt studsade tillbaka. Ogillade sögs upp och stannade kvar.

Med ett litet knapptryck försvann det du tidigare trott på. Med ytterligare ett knapptryck fanns nya ord att lyssna till, nya saker att uppleva. Ännu en storhetstid för känslan. Naken och utan hänsyn. Skillnaden: en gnutta förnuft, ett rikare skal och en tapper insida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...