Det är mammas dag idag och bara hennes. Mamma är vacker i alla väder, med guldlockar och ett perfekt leende. Mamma har en utstrålning likt solens strålar. Det går inte att ta miste på den värme som sprids. I sin dagliga kamp är hon stark, en ängel. Min ängel.

Ibland tar jag allt det jag får för givet och jag blir bortskämd. Min mamma gör allt för mig, i ur och skur. Även när jag inte trott det, så har jag och min lillebror alltid stått i hennes största rum. I det största hjärtat som pumpar blod på denna jord, där får vi privilegiet att befinna oss. Bara det, är en dröm utan dess like. Utan henne, ingen Sandra. För hur skulle jag andas utan hennes andetag?

Det enda jag tänkte på när jag klev av planet i Marocko, var mamma. Med en telefon utan täckning, i ett främmande land, kunde jag inte meddela att jag var okej och inte dela mina upplevelser med den dyrbaraste personen av alla. Det var det enda som betydde något. Det enda jag ville ha telefonen till. Allting annat var en bagatell. Morsgris kanske, men vem skulle jag vara utan henne?

Det finns många människor som betyder mycket för mig, men mamma betyder allt. En stadig grund som inte går att rubba, plattformen jag står på. Inga summor vore tillräckliga för att ta bort hennes smärta, om bara för en dag. Idag fick hon ett speciellt ljus och ett kort. Hade jag varit rik, hade hon fått hela världen. För det är vad hon har gett mig.
Jag älskar dig mamma!

 

Sandra - Gravid i vecka 40

16 juni 2011 22:55

Sv: Haha, tack :)

http://ettplussett.blogg.se

 

Sandra - Gravid i vecka 41

20 juni 2011 20:23

Sv: Ja det finns uppenbarligen en hel del idioter. Lite smidigare kunde hon ju ha agerat istället för att flippa ur så där tycker man. Tack iallafall :)

http://ettplussett.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att vara sin egen största kritiker. För mig är det som ett återkommande mantra. Ibland känner jag mig oövervinnerlig. Som i att jag är stark, duktig, bra och fantastisk. Som i att jag är Pippi och klarar vad som helst. Verkligen som i &rd...

Ska vi ringa ut det här året? Jag tycker det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg hur året började, men jag vet att den dystra och eviga natt-vinterdagskänslan vänder på nyårsdagen. Nästan så våren kommer smygande direkt när klockan slår 00:01. Det ...

Jag har en mening som spelas om och om igen i mitt huvud. ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna”. Jag tänker på hopp och jag tänker på Tobias. Jag undrar om han hade något hopp kvar och om inte, så undrar jag om d...

Jag har tittat igenom One Tree Hill. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men den här gången, likt många av de andra, har det varit vid precis rätt tidpunkt. Det har varit en helt egen form av terapi. Jag skrattar. Jag gråter. Jag kippar e...

Jag vet inte vad som är värst. Att gå i terapi eller att inte göra det. Den här sessionen gjorde mig så uppgiven. Uppriven. Mitt hjärta blöder lika mycket som min sons ögonbryn gjorde i helgen när han ramlade och slog sig i en dörr.   Tidigare gå...