Jag såg en historia som aldrig tog slut. Händer flätade tillsammans. Ett hjärtas önskan och lyckan att vara två. En historia som skulle skrivas med bläck. På samma vita papper där det oskuldsfulla försvann när spetsen nuddat den matta ytan.

Det var historian som skulle föras vidare med vinden. Viska fortsättningen i någon annans öra. Leda tvivlet in i ljuset och låta känslan växa.

Berättelsen har bleknat med tiden.

Jag har glömt hur det låter, glömt hur det känns.

Så jag ber någon annan skriva de sista raderna på ett nytt blankt A4.

 

Miiqa

19 maj 2010 07:04

Vilka vackra ord. Men jag tror att du hittar tillbaka till det igen.

http://mariiqa.blogg.se

 

Tobias

19 maj 2010 16:43

Du har grym känsla Sandra. Fortsätt skriva.

 

Sandra

19 maj 2010 23:01

Tack Tobias.

http://sandrasjolander.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att vara sin egen största kritiker. För mig är det som ett återkommande mantra. Ibland känner jag mig oövervinnerlig. Som i att jag är stark, duktig, bra och fantastisk. Som i att jag är Pippi och klarar vad som helst. Verkligen som i &rd...

Ska vi ringa ut det här året? Jag tycker det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg hur året började, men jag vet att den dystra och eviga natt-vinterdagskänslan vänder på nyårsdagen. Nästan så våren kommer smygande direkt när klockan slår 00:01. Det ...

Jag har en mening som spelas om och om igen i mitt huvud. ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna”. Jag tänker på hopp och jag tänker på Tobias. Jag undrar om han hade något hopp kvar och om inte, så undrar jag om d...

Jag har tittat igenom One Tree Hill. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men den här gången, likt många av de andra, har det varit vid precis rätt tidpunkt. Det har varit en helt egen form av terapi. Jag skrattar. Jag gråter. Jag kippar e...

Jag vet inte vad som är värst. Att gå i terapi eller att inte göra det. Den här sessionen gjorde mig så uppgiven. Uppriven. Mitt hjärta blöder lika mycket som min sons ögonbryn gjorde i helgen när han ramlade och slog sig i en dörr.   Tidigare gå...