Direktlänk till inlägg 3 maj 2010
Hur många gånger har man (under sin uppväxt) hört, att det inte är okej att säga till en överviktig person att den är tjock? Har man inte alltid med sig det som normalt folkvett och hyfs? Jag minns att det klassades som fy fy, med andra ord en förolämpning. En grov sådan.
Idag tänker jag mer på att jag inte vet någonting om den personens bakgrund, svårigheter eller allmäntillstånd. Jag tänker på att det är något man inte säger, för det är respektlöst och elakt.
Det som får mig att reagera är att människor gör skillnad på tjocka och smala. Är det inte lika kränkande och förnedrande att höra ”men gud så smal du är”? Vet någon min bakgrund? Vet någon att jag kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att ett enda gram syns på vågen? En del skulle kalla det lyxproblem och jag håller med. Jag är glad för det, men samtidigt gnager det i bakhuvudet vilken skillnad det är. Varför ska jag behöva försvara mig som smal? Medan man bara ska veta att man inte kallar en överviktig för tjock?
”Tjockis” är ett skällsord. Jag skulle vilja klassa ovanstående ”men gud så smal du är” som exakt samma sak. Det borde också vara någonting man bara inte säger. Det borde ha en identisk innebörd.
Jag blir arg när jag tänker på att det är något man bara ska ta. Man ska behöva försvara sig. Man ska ha en anledning. Man ska ha ett problem. Ändå begär aldrig någon att en överviktig människa bara ska ta detta, trots att fetma och undervikt kan ha precis samma bakomliggande orsaker. Genetiskt, ätstörning eller annan åkomma.
Vet ni vad? Mina förklaringar räcker inte. Ni kommer inte att få in det i er skalle och det är det som är så fruktansvärt frustrerande.
Varför är det allmänt accepterat att attackera någon vars vikt inte uppnår det som kallas normalt?
Var tycker du att skillnaden ligger?
Det här med att vara sin egen största kritiker. För mig är det som ett återkommande mantra. Ibland känner jag mig oövervinnerlig. Som i att jag är stark, duktig, bra och fantastisk. Som i att jag är Pippi och klarar vad som helst. Verkligen som i &rd...
Ska vi ringa ut det här året? Jag tycker det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg hur året började, men jag vet att den dystra och eviga natt-vinterdagskänslan vänder på nyårsdagen. Nästan så våren kommer smygande direkt när klockan slår 00:01. Det ...
Jag har en mening som spelas om och om igen i mitt huvud. ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna”. Jag tänker på hopp och jag tänker på Tobias. Jag undrar om han hade något hopp kvar och om inte, så undrar jag om d...
Jag har tittat igenom One Tree Hill. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men den här gången, likt många av de andra, har det varit vid precis rätt tidpunkt. Det har varit en helt egen form av terapi. Jag skrattar. Jag gråter. Jag kippar e...
Jag vet inte vad som är värst. Att gå i terapi eller att inte göra det. Den här sessionen gjorde mig så uppgiven. Uppriven. Mitt hjärta blöder lika mycket som min sons ögonbryn gjorde i helgen när han ramlade och slog sig i en dörr. Tidigare gå...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|