Direktlänk till inlägg 12 oktober 2015
Jag har det verkligen bra på alla vis. Jag är nöjd med min tillvaro. Jag älskar mitt liv, mitt jobb, min lägenhet, alla möjligheter jag får och har, mig själv, mina vänner och min familj. Det är så mycket olika saker som gör att allting faller på plats med lite extra stjärnglans. Men så kom det där. Det där suget. En längtan. Ett moment. Just nyss.
Jag har gjort många konstiga saker i mitt liv. Oigenomtänkta. Vansinniga. Låtit bli att känna, för att vara till lags för alla andra. Sårat mig själv på ett sätt som inte varit okej. Inte någonstans. Det var inte självklart att sluta med det. Men jag kom dit när jag insåg vad jag gjorde. Det är nämligen dumt att se sig själv som mindre värd eller bara ovärd att älska.
Det jag fastnade i nyss var att det skulle vara skönt att vara omtyckt på ett annat sätt. Att det skulle vara trevligt att vara mer än vacker, snygg och alla andra möjliga ord. Att inte få en komplimang för specifika kroppsdelar eller hur jag ser ut naken. Inte för att det är mysigt att umgås med mig eller att sova med mig. Visserligen alltid fantastiskt att höra, men just nu, just ikväll, hade omväxling förnöjt. Det där med att vara någonting mer för någon annan.
Jag vet att jag är omtyckt för så mycket, på andra sätt, av så många människor. Jag vet också att det är jag själv som är anledningen till att jag lever ensam. För att jag vill ha det så eller kanske behöver ha det så. För att det är så väldigt enkelt. Jag kan visa ömhet, kärlek och omtanke. Lägga till min charm. Vara det jag vill, när jag vill. Med någon som har gjort sig förtjänt av det. Men gränsen går vid att bli kär. Det alternativet finns inte. Det är nästan så jag tror att jag faktiskt har förlorat den förmågan.
Generellt är jag nöjd. Tillfreds. Det är bara det att jag undrar, när det blev en sån där kväll? Möjligen, säkerligen för den extra stora offerkoftan som följer ett lätt sjukdomstillstånd. Då är det lätt att vilja ha en trygg och omtänksam famn att gömma sig i.
Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...
Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...
Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen. J...
Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...
De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|