Du är det bästa jag haft. Jag önskar jag gjort annorlunda med dig.
Rör vid mitt hjärta. Kommer in genom alla porer. Skrapar i öppna sår. Får benen att vika sig. Får min kropp att vilja falla in i din värmande. Den var trygg. Den var det en gång. Den var allt jag någonsin önskat mig. När jag ser, vet jag att jag aldrig kommer att vara där igen. När jag ser, vet jag att jag aldrig kommer att vara vad du var för mig. Jag är inte berusande. Jag vet att jag aldrig kommer att vara den som får drickandet att upphöra. Jag är inte Antabus.

Lungorna krymper. Revbenen skär. Tårar bränner bakom ögonlocken. Hjärnan drar sig mot koma. Hjärtat slutar slå, för en sekund eller två.

Du måste gå vidare. Du måste glömma. Du kan inte vara kvar i det där.
Hög hastighet, hjälpte inte. Öronbedövande musik, hjälpte inte. Kedjerökning, hjälpte inte. Jag mår tvivelaktigt. Min bil mår sämre. Det går inte bort. Det slutar inte kännas. Spriten från din andedräkt kittlar fortfarande min näsa. Det blev aldrig en vanesak. Synen av dig vid bänken med liknande som du, lämnar inte min näthinna. Det värker i muskler, nerver och organ, när min, det jag trodde du var, tynar bort.

Lungorna krymper. Revbenen skär. Tårar bränner bakom ögonlocken. Hjärnan drar sig mot koma. Hjärtat slutar slå, för en sekund eller två.

Jag önskar dig allt gott. Jag vill dig inte illa.
Jag plockade hårt instuckna knivar ur ryggen var och varannan dag. Jag hittade dåliga gömställen. Jag lyssnade till taggtrådsinlindade lögner. Det här är sista gången. Jag hade hår i mina händer som lossnat från mitt huvud. Det här är ditt fel. Jag slutade backa och vara rädd för höjda nävar. Jag tog emot fula ord. Jag skrek tillbaka. Hora. Slampa. Fitta. Jag hittade henne, detet. Du vet vem jag är tillsammans med. Jag såg bilder, i en konversation med någon annan. Det här är bara mitt. Jag blundade när det sinnesförändrande var bredvid i dig. Det här är sista gången. Jag ändrade hela mitt väsen, för att det sas att jag aldrig var tillfredställande nog. Det är du som är sjuk. Jag gjorde allt. Allt för att jag ville att du skulle förstå, hur min kärlek var din. Bara för dig.

Det var aldrig meningen att såra. Det var aldrig meningen att ta sönder det som var jag. Jag ska hälsa psykologen det. Idag, klockan tre.

 

Märta

27 augusti 2013 15:01

Hej Sandra!
Jag följde länken till din blogg från Facebook.
Blev helt rörd, du skriver så vackert. Det är gripande och delvis ledsamt det du skriver, men du gör det på ett otroligt sätt.

Sandra

27 augusti 2013 17:04

Tack gulledu! Tack så hemskt mycket! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...