Direktlänk till inlägg 6 december 2009

I mörkret med sprakande ljus.

Av Sandra - 6 december 2009 20:30


Det är omöjligt att förstå hur mörkret kan krypa sig närmre och omfamna dig med ensamhet.
Medan ljuset försvinner bakom alla tårar.

Din lukt hittar tillbaka ibland. Den har satt sig i näsan.
Jag kan känna dina andetag, men när jag vänder mig om finns du inte längre där.
Ditt ansikte dyker upp när jag blundar.
Det är då och endast då,
jag ser den kille jag snubblade så groteskt och (o)charmigt över.
Han vars skratt kunde ge ljus över min dag.
Han vars röst kunde göra mig lugn.
Han vars kyssar kunde få mitt hjärta att stanna.

Jag ville dela mitt täcke med någon som var precis som du.
Nu gråter jag nästan varje gång jag ser din bild.
Varje gång jag hör ditt namn. Och varje gång jag tänker på dig.

Om jag än en gång fick höra "jag tycker om dig"
skulle jag ta dig på orden och undra om det någonsin var sant.
Jag vill äga ditt hjärta som du fortfarande äger mitt.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sandra - 6 juni 2021 12:30

Så när allergichocken har lagt sig och åtminstone en toarulle har gjort avloppsvattnet sällskap, då minns jag. För det har varit likadant ett tag. Tänker att meningen med sömnmediciner är att man ska få sova, men vissa saker verkar inte bita på det. ...

Av Sandra - 14 april 2021 01:10

Jag antar att människor inte pratar högt om sina aborter eller rättare sagt, att kvinnor inte gör det. Alla har definitivt sina egna bakomliggande orsaker. Men när man är två eller i en mindre grupp, går det att prata om det. Vissa öppnar sig. Anledn...

Av Sandra - 3 mars 2021 21:24

Det må låta banalt, men jag fick beröm av psykologen idag. Beröm för en aktiv handling. Inte för att jag inte gör aktiva handlingar varje dag, men för att den här handlingen tog mig tillbaka så att jag kunde känna marken under fötterna igen.    J...

Av Sandra - 25 februari 2021 22:20

Jag har länge undrat vad jag kan skriva. Om jag kan skriva. När jag kan skriva. Vilket ben jag kan stå på och vilket ben som bär mig. Det här är inte självklart för mig längre och prestationskraven och duktighetsflickan har inte lagt skorna på hyllan...

Av Sandra - 9 december 2019 00:41

De säger att jag ska skriva. De som vet. Var det av läkande art? Jag minns inte det. Jag hittar ingenting att dra i, för min hjärna är fylld av gråa moln och grus. Det är tankar som flyter runt, det är bara en massa sus. Det är känslor som k...

Presentation


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards